Art. 3 Transaktioner med koppling till användning av en tillgångsanknuten token som bytesmedel | RTS on non-EU currencies | MiCA

This is the core operational article of the regulation, directly supporting the methodology introduced in Article 1.

It instructs issuers on how to isolate transactions that genuinely represent the use of an asset-referenced token as a means of exchange — that is, transactions used to pay for goods or services — by stripping out those that serve other purposes, such as exchange for funds or other crypto-assets, use as collateral, or settlement of derivative contracts.

The article also draws clear boundaries around what counts as an in-scope transaction, covering both on-chain and off-chain activity, while excluding internal transfers and cross-currency-area transactions.

Important points:

Issuers must calculate their transaction estimates by starting from total transaction volume and deducting categories of non-payment activity, and must be able to justify to the competent authority any additional exclusions made on the basis of reasonable grounds.
Include transactions settled both on and off a distributed ledger, as well as those involving custodial and non-custodial wallets, to ensure the estimate captures the full picture of exchange activity.
Only include transactions where both payer and payee are located within the same single currency area inside the Union, with location determined by habitual residence for natural persons and registered office for legal persons.

1. Utgivaren ska i enlighet med artikel 22.1 d i förordning (EU) 2023/1114 uppskatta antalet och värdet av transaktioner med koppling till användning av en tillgångsanknuten token som bytesmedel genom att från det totala antalet och värdet av transaktioner i denna token under det relevanta kvartalet dra av följande:
  1. Transaktioner där en tillgångsanknuten token utväxlas mot medel eller andra kryptotillgångar med utgivaren eller med en leverantör av kryptotillgångstjänster.
  2. Transaktioner där en tillgångsanknuten token används som säkerhet för transaktioner med finansiella instrument.
  3. Transaktioner där en tillgångsanknuten token används för att avveckla derivatkontrakt.
  4. Andra transaktioner med en tillgångsanknuten token där utgivaren har rimliga skäl att anta att syftet med transaktionerna inte är att betala för varor eller tjänster.
2. För att från den uppskattning som avses i första stycket undanta de transaktioner som avses i första stycket led d ska utgivaren på begäran kunna visa för den behöriga myndigheten att den hade rimliga skäl att anta att transaktionerna inte gäller användning av den tillgångsanknutna token för att betala för varor eller tjänster.
1. Transaktioner i samband med användning av en tillgångsanknuten token som bytesmedel ska omfatta transaktioner där en eller flera andra kryptotillgångar än den tillgångsanknutna token används för att betala för varor och tjänster, förutsatt att dessa transaktioner avvecklas i den tillgångsanknutna token.
1. De transaktioner som avses i punkt 1 ska omfatta följande:
  1. Transaktioner som avvecklas i en distribuerad liggare.
  2. Transaktioner som avvecklas utanför en distribuerad liggare.
  3. Transaktioner mellan depåbaserade plånböcker.
  4. Transaktioner mellan en depåbaserad plånbok och en icke depåbaserad plånbok eller andra typer av adresser i distribuerade liggare som inte kontrolleras av en innehavare av den tillgångsanknutna token eller en leverantör av kryptotillgångstjänster.
1. De transaktioner som avses i punkt 1 ska inte omfatta överföringar mellan olika konton eller adresser som tillhör samma person.
1. De transaktioner som avses i punkt 1 ska bara omfatta transaktioner där både betalaren och betalningsmottagaren befinner sig i samma enskilda valutaområde inom unionen. Platsen där en betalare eller betalningsmottagare befinner sig är i fråga om fysiska personer deras hemvist och i fråga om juridiska personer deras säte.