Art. 1 Innehåll och tillämpningsområde | DMA regulation | DMA

This is the foundational article of the regulation, establishing its purpose, scope, and relationship with existing legal frameworks.

It sets out the core aim of ensuring contestable and fair digital markets across the EU where gatekeepers are present, benefiting both business users and end users.

Crucially, it also defines the boundaries of the regulation — what it covers, what it excludes, and how it sits alongside existing competition law at both EU and national level.

The article makes clear that this regulation does not replace or override Articles 101 and 102 TFEU or national competition rules; rather, it operates alongside them.

Important points:

The regulation applies to gatekeepers providing core platform services to business users or end users in the Union, regardless of where the gatekeeper itself is established.
Member States are prohibited from imposing additional obligations on gatekeepers for the purpose of ensuring contestable and fair markets, to avoid fragmentation of the internal market.
National authorities must not take decisions that contradict Commission decisions made under this regulation, and enforcement coordination between the Commission and Member States is required under Articles 37 and 38.

1. Syftet med denna förordning är att bidra till en välfungerande inre marknad genom fastställande av harmoniserade regler som för alla företag säkerställer öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn i hela unionen där grindvakter finns, till gagn för företagsanvändare och slutanvändare.
1. Denna förordning är tillämpligt på centrala plattformstjänster som tillhandahålls eller erbjuds av grindvakter till företagsanvändare som är etablerade i unionen eller slutanvändare som är etablerade eller befinner sig i unionen, oavsett grindvakternas etableringsort eller hemvist och oberoende av vilken lag som annars skulle vara tillämplig på tillhandahållandet av tjänster.
1. Denna förordning är inte tillämplig på marknader som avser
  1. elektroniska kommunikationsnät enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1972,
  2. andra elektroniska kommunikationstjänster enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv (EU) 2018/1972 än sådana som avser nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster.
1. När det gäller interpersonella kommunikationstjänster enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv (EU) 2018/1972 påverkar denna förordning inte de befogenheter och ansvarsområden som tilldelats de nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter i enlighet med artikel 61 i det direktivet.
1. För att undvika fragmentering av den inre marknaden ska medlemsstaterna inte ålägga grindvakter ytterligare skyldigheter genom lagar och andra författningar i syfte att säkerställa öppna och rättvisa marknader. Inget i denna förordning hindrar medlemsstaterna från att ålägga skyldigheter för företag, inbegripet företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster, för frågor som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, förutsatt att dessa skyldigheter är förenliga med unionsrätten och inte uppkommer på grund av de berörda företagens status som grindvakt i den mening som avses i denna förordning.
1. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Den påverkar inte heller tillämpningen av
  1. nationella konkurrensregler som förbjuder konkurrensbegränsande avtal, beslut av företagssammanslutningar, samordnade förfaranden och missbruk av dominerande ställning,
  2. nationella konkurrensregler som förbjuder andra former av ensidigt beteende i den mån de tillämpas på andra företag än grindvakter eller innebär att grindvakter åläggs ytterligare skyldigheter, och
  3. rådets förordning (EG) nr 139/2004(¹) och nationella bestämmelser om koncentrationskontroll.
1. Nationella myndigheter får inte fatta beslut som strider mot ett beslut som kommissionen har antagit enligt denna förordning. Kommissionen och medlemsstaterna ska ha ett nära samarbete och samordna sina tillsynsåtgärder på grundval av de principer som fastställs i artiklarna 37 och 38.