Art. 9 Ersättning för tillgängliggörande av data | Data act regulation | Data act

This article governs how compensation is to be determined when a data holder makes data available to a data recipient in a business-to-business context, building directly on the data-sharing obligations established in Article 8.

It sets out the principles that must guide any agreed compensation, the factors to consider when calculating it, and introduces a cap for certain categories of recipients.

It also places a transparency obligation on data holders to justify their pricing.

Important points:

Data holders and data recipients must agree on compensation that is non-discriminatory and reasonable, factoring in costs such as formatting, storage, and investment in data collection.
Where the data recipient is an SME or a not-for-profit research organisation (without non-SME partner or linked enterprises), compensation must not exceed the direct costs of making the data available.
Data holders are required to provide the data recipient with sufficient detail on how the compensation was calculated to allow the recipient to verify compliance with the rules in this article.

1. Ersättning som en datahållare och en datamottagare kommer överens om för att göra data tillgängliga i förbindelser mellan företag ska vara icke-diskriminerande och rimlig och får inbegripa en marginal.
1. När datahållaren och datamottagaren kommer överens om ersättning ska de särskilt beakta följande:
  1. Kostnader för att göra data tillgängliga, inbegripet särskilt de kostnader som är nödvändiga för formatering av data, spridning med elektroniska medel och lagring.
  2. Investeringar i insamling och framställning av data, i förekommande fall med beaktande av huruvida andra parter har bidragit till att inhämta, generera eller samla in datan i fråga.
1. Den ersättning som avses i punkt 1 kan också bero på datans volym, format och karaktär.
1. Om datamottagaren är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag eller en icke-vinstdrivande forskningsorganisation och om en sådan datamottagare inte har partnerföretag eller anknutna företag som inte betraktas som mikroföretag eller små eller medelstora företag, får den överenskomna ersättningen inte överstiga de kostnader som anges i punkt 2 a.
1. Kommissionen ska anta riktlinjer för beräkningen av rimlig ersättning, med beaktande av råd från Europeiska datainnovationsstyrelsen som avses i artikel 42.
1. Denna artikel ska inte hindra annan unionsrätt eller nationell lagstiftning som antagits i enlighet med unionsrätten från att utesluta ersättning för tillgängliggörande av data eller föreskriva lägre ersättning.
1. Datahållaren ska ge datamottagaren tillräckligt detaljerad information om grunden för beräkningen av ersättningen så att datamottagaren kan bedöma huruvida kraven i punkterna 1–4 är uppfyllda.