Art. 10 Tvistlösning | Data act regulation | Data act

This article establishes the framework for out-of-court dispute settlement, providing users, data holders, data recipients, customers, and providers of data processing services with access to certified dispute settlement bodies.

It directly supports the rights and obligations set out in Articles 4, 5, and 23 to 31 by giving parties a practical, alternative route to resolve disagreements over data access, fairness of terms, and switching obligations, without immediately resorting to courts.

The article sets out the conditions for certifying these bodies, how they must operate, and the limits of their authority.

Important points:

Access dispute settlement bodies to resolve disagreements over data sharing terms and switching obligations, as an alternative to court proceedings — but note that any decision is only binding if all parties explicitly consent to this before proceedings begin.
Dispute settlement bodies are required to reach a decision within 90 days, publish annual activity reports on dispute outcomes, and refuse cases already before another body or court.
Member States are required to certify dispute settlement bodies that meet defined conditions of impartiality, expertise, accessibility, and efficiency, and to notify the Commission, which will maintain a public list.

1. Användare, datahållare och datamottagare ska ha tillgång till ett tvistlösningsorgan, som certifierats i enlighet med punkt 5 i denna artikel, för att lösa tvister enligt artiklarna 4.3, 4.9 och 5.12 samt tvister avseende rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor för tillgängliggörande av data på ett öppet sätt i enlighet med detta kapitel och kapitel IV.
1. Tvistlösningsorganen ska informera de berörda parterna om avgifter eller mekanismer som används för att fastställa avgifter innan dessa parter begär ett beslut.
1. När det gäller tvister som hänskjutits till ett tvistlösningsorgan enligt artiklarna 4.3, 4.9 och 5.12, om tvistlösningsorganet avgör en tvist till förmån för användaren eller datamottagaren, ska datahållaren bära alla de avgifter som tas ut av tvistlösningsorganet och ersätta den användaren eller den datamottagaren för alla andra rimliga kostnader som denne har ådragit sig i samband med tvistlösningen. Om tvistlösningsorganet avgör en tvist till förmån för datahållaren ska användaren eller datamottagaren inte vara skyldig att ersätta några avgifter eller andra utgifter som datahållaren har betalat eller ska betala i samband med tvistlösningen, såvida inte tvistlösningsorganet finner att användaren eller datamottagaren uppenbart har handlat i ond tro.
1. Kunder och leverantörer av databehandlingstjänster ska ha tillgång till ett tvistlösningsorgan, som certifierats i enlighet med punkt 5 i denna artikel, för att lösa tvister som rör överträdelser av kundernas rättigheter och de skyldigheter som leverantörer av databehandlingstjänster har, i enlighet med artiklarna 23–31.
1. Den medlemsstat där tvistlösningsorganet är etablerat ska på begäran av det organet certifiera detta organ, om organet har visat att det uppfyller samtliga följande villkor:
  1. Det är opartiskt och oberoende, och ska fatta sina beslut i enlighet med tydliga, icke-diskriminerande och rättvisa förfaranderegler.
  2. Det har den sakkunskap som krävs, i synnerhet när det gäller rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, inbegripet ersättning, och om att göra data tillgängliga på ett öppet sätt, vilket innebär att organet på ett effektivt sätt kan fastställa dessa villkor.
  3. Det kan enkelt nås genom elektronisk kommunikationsteknik.
  4. Det kan anta beslut på ett snabbt, effektivt och kostnadseffektivt sätt på minst ett av unionens officiella språk.
1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de tvistlösningsorgan som certifierats i enlighet med punkt 5. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över dessa organ på en särskild webbplats och hålla den uppdaterad.
1. Ett tvistlösningsorgan ska vägra att behandla en begäran om lösning av en tvist som redan har hänskjutits till ett annat tvistlösningsorgan eller till en domstol i en medlemsstat.
1. Ett tvistlösningsorgan ska ge parterna möjlighet att inom rimlig tid framföra sina synpunkter i frågor som dessa parter har begärt ska prövas vid det organet. I detta sammanhang ska varje part i en tvist förses med inlagorna från den andra parten i tvisten och eventuella utlåtanden från experter. Parterna ska ges möjlighet att lämna synpunkter på sådana inlagor och utlåtanden.
1. Ett tvistlösningsorgan ska fatta sitt beslut i en fråga som hänskjutits till det inom 90 dagar efter mottagandet av en begäran enligt punkterna 1 och 4. Detta beslut ska vara skriftligt eller på ett varaktigt medium och ska åtföljas av en motivering.
1. Tvistlösningsorganen ska utarbeta och offentliggöra årliga verksamhetsrapporter. Sådana årliga rapporter ska innehålla i synnerhet följande information:
  1. En sammanställning av utgången av tvister.
  2. Den genomsnittliga tid det har tagit att lösa tvister.
  3. De vanligaste skälen till tvister.
1. För att underlätta utbytet av information och bästa praxis får ett tvistlösningsorgan besluta att inkludera rekommendationer i den rapport som avses i punkt 10 om hur problem kan undvikas eller lösas.
1. Ett tvistlösningsorgans beslut ska endast vara bindande för parterna om parterna uttryckligen och innan tvistlösningsförfarandet inleds har samtyckt till att beslutet är bindande.
1. Denna artikel påverkar inte parters rätt att söka ett effektivt rättsmedel inför en domstol i en medlemsstat.