Artikel 26 Vägledning

Kommissionen bör ge vägledning för att hjälpa ekonomiska aktörer, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, vid tillämpningen av denna förordning. Sådan vägledning bör bland annat omfatta denna förordnings tillämpningsområde, särskilt distansbehandling av data och dess konsekvenser för utvecklare av programvara med fri och öppen källkod, tillämpningen av de kriterier som används för att fastställa stödperioder för produkter med digitala element, samspelet mellan denna förordning och annan unionsrätt och begreppet väsentlig ändring.

För att säkerställa att produkter med digitala element inte utgör cybersäkerhetsrisker för personer och organisationer när de släpps ut på marknaden bör väsentliga cybersäkerhetskrav fastställas för sådana produkter. Dessa väsentliga cybersäkerhetskrav, inbegripet krav på hantering av sårbarhetshantering, är tillämpliga för varje enskild produkt med digitala element när den släpps ut på marknaden, oavsett om produkten med digitala element tillverkas som en enskild enhet eller i serie. För en produkttyp bör till exempel varje enskild produkt med digitala element ha fått alla säkerhetsprogramfixar eller uppdateringar som finns tillgängliga för att hantera relevanta säkerhetsfrågor när den släpps ut på marknaden. När produkterna med digitala element senare, fysiskt eller digitalt, ändras på ett sätt som tillverkaren inte förutsett i den ursprungliga riskbedömningen och som kan innebära att de inte längre uppfyller de relevanta väsentliga cybersäkerhetskraven, bör ändringen betraktas som väsentlig. Exempelvis kan programvarureparationer betraktas som underhållsåtgärder, förutsatt att de inte ändrar en produkt med digitala element som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de tillämpliga kraven kan påverkas eller att det avsedda ändamål för vilken produkten har bedömts kan ändras.

Precis som vid fysiska reparationer eller ändringar bör en produkt med digitala element anses vara väsentligt ändrad genom en programvaruändring om programvaruuppdateringen ändrar produktens avsedda ändamål och dessa ändringar inte förutsågs av tillverkaren i den ursprungliga riskbedömningen, eller om farans art har ändrats eller nivån på cybersäkerhetsrisken har ökat på grund av programvaruuppdateringen, och den uppdaterade versionen av produkten tillhandahålls på marknaden. Om en säkerhetsuppdatering, som är utformad för att minska cybersäkerhetsnivån för en produkt med digitala element, inte ändrar det avsedda ändamålet för en produkt med digitala element anses det inte vara en väsentlig ändring. Detta omfattar vanligtvis situationer där säkerhetsuppdateringar endast medför smärre justeringar av källkoden. Detta kan till exempel vara fallet om en säkerhetsuppdatering åtgärdar en känd sårbarhet, inbegripet genom att ändra funktioner eller prestanda hos en produkt med digitala element enbart i syfte att minska cybersäkerhetsrisknivån. På samma sätt bör en mindre funktionsuppdatering, såsom en visuell förbättring eller tillägg av nya piktogram eller språk i användargränssnittet, inte i allmänhet betraktas som en väsentlig ändring. Omvänt gäller att om en funktionsuppdatering ändrar de ursprungligen avsedda funktionerna eller typen eller prestandan för en produkt med digitala element och uppfyller de ovannämnda kriterierna, bör den betraktas vara en väsentlig ändring, eftersom tillägg av nya funktioner vanligtvis leder till en bredare angreppsyta, vilket ökar cybersäkerhetsrisken. Detta kan till exempel vara fallet när ett nytt indataelement läggs till i en applikation, vilket kräver att tillverkaren säkerställer lämplig validering av indata. Vid bedömningen av om en uppdatering av objektet betraktas vara en väsentlig ändring är det inte relevant om den tillhandahålls som en separat uppdatering eller i kombination med en säkerhetsuppdatering. Kommissionen bör ge vägledning för fastställandet av vad som utgör en väsentlig ändring.

Med tanke på programvaruutvecklingens upprepande karaktär bör tillverkare som har släppt ut efterföljande versioner av en programvaruprodukt på marknaden till följd av en senare betydande ändring av den produkten kunna tillhandahålla säkerhetsuppdateringar under stödperioden endast för den version av programvaruprodukten som de senast har släppt ut på marknaden. De bör endast kunna göra detta om användarna av de relevanta tidigare produktversionerna har kostnadsfri tillgång till den produktversion som senast släpptes ut på marknaden och inte ådrar sig ytterligare kostnader för att anpassa den maskin- eller programvarumiljö där de använder produkten. Detta kan till exempel vara fallet när en uppgradering av ett stationärt operativsystem inte kräver ny hårdvara, såsom en snabbare centralenhet eller mer minne. Tillverkaren bör dock under stödperioden fortsätta att uppfylla andra krav på hantering av sårbarheter, såsom att ha en policy för samordnad delgivning av information om sårbarheter eller åtgärder för att underlätta utbytet av information om potentiella sårbarheter för alla efterföljande väsentligt ändrade versioner av den programvara som släpps ut på marknaden. Tillverkarna bör kunna tillhandahålla mindre säkerhets- eller funktionsuppdateringar som inte utgör en väsentlig ändring endast av den senaste versionen eller underversionen av en programvaruprodukt som inte har ändrats väsentligt. Om en hårdvaruprodukt, till exempel en smarttelefon, inte är kompatibel med den senaste versionen av det operativsystem som den ursprungligen levererades med, bör tillverkaren samtidigt fortsätta att tillhandahålla säkerhetsuppdateringar åtminstone för den senaste kompatibla versionen av operativsystemet under stödperioden.

I linje med det vedertagna begreppet väsentlig ändring för produkter som regleras genom unionsharmoniseringslagstiftning, är det, vid en väsentlig ändring som kan påverka överensstämmelsen med denna förordning hos produkten med digitala element eller om produktens avsedda ändamål ändras, lämpligt att produktens överensstämmelse kontrolleras och att den, om tillämpligt, genomgår en ny bedömning av överensstämmelse. Om tillverkaren låter göra en bedömning av överensstämmelse som involverar tredje part bör en förändring som kan leda till en väsentlig ändring i tillämpliga fall anmälas till denna tredje part.

Om en produkt med digitala element är föremål för renovering, underhåll och reparation av en produkt med digitala element, enligt definitionen i artikel 2.18, 2.19 och 2.20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781(¹⁹), medför detta inte nödvändigtvis en väsentlig ändring av produkten, exempelvis om det avsedda ändamålet och de avsedda funktionerna inte ändras och risknivån inte påverkas. Tillverkarens uppgradering av en produkt med digitala element kan dock medföra ändringar av produktens utformning och utveckling och skulle därför kunna påverka dess avsedda ändamål och uppfyllande av de krav som fastställs i den här förordningen.

Viktiga produkter med digitala element som avses i denna förordning bör förstås som produkter som har kärnfunktionen hos en kategori av viktiga produkter med digitala element som anges i denna förordning. I denna förordning anges exempelvis kategorier av produkter med digitala element som genom sina kärnfunktioner definieras som brandväggar eller intrångsdetektions- eller intrångsskyddssystem i klass II. Därmed bör brandväggar och intrångsdetektions- eller intrångsskyddssystem genomgå en obligatorisk tredjepartsbedömning av överensstämmelse. Detta är inte fallet för andra produkter med digitala element som inte kategoriseras som viktiga produkter med digitala element som kan integrera brandväggar eller intrångsdetektions- eller intrångsskyddssystem. Kommissionen bör anta en genomförandeakt för att specificera den tekniska beskrivningen av de kategorier av viktiga produkter med digitala element som omfattas av klasserna I och II som anges i denna förordning.

För att säkerställa säkerheten för produkter med digitala element efter deras utsläppande på marknaden bör tillverkarna fastställa stödperioder som bör återspegla den tid som produkten med digitala element förväntas vara i bruk. Vid fastställandet av en stödperiod bör en tillverkare särskilt ta hänsyn till rimliga förväntningar från användarna, produktens beskaffenhet samt relevant unionsrätt som fastställer livslängden för produkter med digitala element. Tillverkarna bör också kunna ta hänsyn till andra relevanta faktorer. Kriterierna bör tillämpas på ett sätt som säkerställer proportionalitet vid fastställandet av stödperioden. På begäran bör en tillverkare förse marknadskontrollmyndigheterna med den information som beaktades för att fastställa stödperioden för en produkt med digitala element.

Den stödperiod under vilken tillverkaren säkerställer en effektiv hantering av sårbarheter bör vara minst fem år, såvida inte livslängden för produkten med digitala element är kortare än fem år, och i sådana fall bör tillverkaren säkerställa sårbarhetshanteringen under den livslängden. Om den tid som produkten med digitala element rimligen förväntas vara i bruk är längre än fem år, vilket ofta är fallet för maskinvarukomponenter såsom moderkort eller mikroprocessorer, nätverksenheter såsom routrar, modem eller växlar samt programvara såsom operativsystem eller videoredigeringsverktyg, bör tillverkarna följaktligen säkerställa längre stödperioder. I synnerhet produkter med digitala element som är avsedda att användas i industriella miljöer, såsom industriella styrsystem, används ofta under betydligt längre perioder. En tillverkare bör kunna fastställa en stödperiod på mindre än fem år endast om detta är motiverat på grund av beskaffenheten av den berörda produkten med digitala element och om produkten förväntas användas i mindre än fem år, och i sådana fall bör stödperioden motsvara den förväntade användningstiden. Exempelvis skulle livslängden för en kontaktspårningsapplikation som är avsedd att användas under en pandemi kunna begränsas till pandemins varaktighet. Dessutom kan vissa programvaruapplikationer av naturliga skäl endast göras tillgängliga på grundval av en abonnemangsmodell, särskilt om applikationen inte är tillgänglig för användaren och följaktligen inte längre används när abonnemanget löper ut.

När produkter med digitala element når slutet av sina stödperioder bör tillverkarna, för att säkerställa att sårbarheter kan hanteras efter stödperiodens slut, överväga att frigöra källkoden för sådana produkter med digitala element, antingen till andra företag som åtar sig att utvidga tillhandahållandet av tjänster för sårbarhetshantering, eller till allmänheten. Om tillverkare frigör källkoden till andra företag bör de kunna skydda äganderätten till produkten med digitala element och förhindra att källkoden sprids till allmänheten, till exempel genom avtalsarrangemang.

För att säkerställa att tillverkare i hela unionen fastställer liknande stödperioder för jämförbara produkter med digitala element bör Adco-gruppen offentliggöra statistik över de genomsnittliga stödperioder som fastställs av tillverkarna för kategorier av produkter med digitala element och utfärda riktlinjer som anger lämpliga stödperioder för sådana kategorier. För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt på hela den inre marknaden bör kommissionen dessutom kunna anta delegerade akter för att specificera minsta tillåtna stödperioder för specifika produktkategorier i de fall då de uppgifter som tillhandahålls av marknadskontrollmyndigheterna tyder på att de stödperioder som fastställts av tillverkarna systematiskt inte stämmer överens med kriterierna för att fastställa stödperioderna enligt denna förordning, eller att tillverkare i olika medlemsstater på ett omotiverat sätt fastställer olika stödperioder.