Art. 80 Begränsningar av stora kontantbetalningar i utbyte mot varor eller tjänster | Anti-money laundering regulation (AMLR) | AML

This article establishes a Union-wide cap on large cash payments in a commercial context.

Any person trading in goods or providing services is prohibited from accepting or making cash payments above EUR 10,000, whether in a single transaction or in several linked operations.

The article also sets out how this limit interacts with national rules, carves out certain exceptions, and addresses enforcement and penalty obligations for Member States.

A force majeure mechanism is also included, allowing temporary suspension of the limit if non-cash payment means become unavailable at national level.

Important points:

Cap your cash transactions at EUR 10,000 when trading in goods or providing services, regardless of whether the payment is made in one or multiple linked operations.
The limit does not apply to payments between private individuals not acting professionally, nor to payments or deposits made directly at the premises of credit institutions, electronic money issuers, or payment service providers — though those above the limit must be reported to the FIU.
Member States are required to ensure penalties are in place for professional breaches of the cash limit, with penalty levels set to discourage further infringements.

1. Personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster får endast godta eller göra en kontantbetalning upp till ett belopp på 10 000 EUR eller motsvarande i nationell eller utländsk valuta, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.
1. Medlemsstaterna får anta lägre gränser efter samråd med Europeiska centralbanken i enlighet med artikel 2.1 i rådets beslut 98/415/EG(⁴⁷). Dessa lägre gränser ska anmälas till kommissionen inom tre månader efter det att åtgärden införts på nationell nivå.
1. Om det redan finns gränser på nationell nivå som ligger under den gräns som anges i punkt 1 ska de fortsätta att gälla. Medlemsstaterna ska anmäla dessa gränser till kommissionen senast den 10 oktober 2024.
1. Gränsen enligt punkt 1 ska inte tillämpas på
  1. betalningar mellan fysiska personer som inte agerar i sin yrkesutövning,
  2. betalningar eller insättningar som görs i lokaler tillhörande kreditinstitut, utgivare av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv 2009/110/EG och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.11 i direktiv (EU) 2015/2366
2. Betalningar eller insättningar som avses i första stycket b som ligger ovanför gränsen ska rapporteras till finansunderrättelseenheten inom de tidsfrister som finansunderrättelseenheten ålagt.
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder, inbegripet åläggande av sanktioner, vidtas mot fysiska eller juridiska personer som agerar i sin yrkesutövning och som misstänks bryta mot den gräns som anges i punkt 1 eller mot en lägre gräns som antagits av medlemsstaterna.
1. Den totala sanktionsnivån ska beräknas i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell rätt på ett sådant sätt att den ger resultat som står i proportion till överträdelsens allvar och på så sätt effektivt avskräcker från ytterligare brott av samma slag.
1. Om betalningsmedel genom andra medel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366 än sedlar och mynt på grund av force majeure inte finns att tillgå på nationell nivå, får medlemsstaterna tillfälligt avbryta tillämpningen av punkt 1 eller, i tillämpliga fall, punkt 2 i den här artikeln och de ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta. Medlemsstaterna ska också informera kommissionen om den förväntade varaktigheten av att betalningsmedel genom andra medel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366 än sedlar och mynt inte finns att tillgå och om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att återställa deras tillgänglighet.
2. Om kommissionen, på grundval av de uppgifter som lämnats av medlemsstaten, anser att det tillfälliga avbrytandet av tillämpningen av punkt 1 eller, i tillämpliga fall, punkt 2 inte är motiverat på grund av force majeure, ska den anta ett beslut riktat till den medlemsstaten med en begäran om ett omedelbart upphävande av ett sådant tillfälligt avbrytande.