Art. 34 Tillämpningsområde för skärpta åtgärder för kundkännedom | Anti-money laundering regulation (AMLR) | AML

This is the central article on enhanced due diligence (EDD), setting out when and how obliged entities must go beyond standard customer due diligence measures.

It builds directly on Article 20, which establishes the standard due diligence framework, and is triggered wherever higher risk is identified — whether through the specific scenarios mandated in other articles (such as those covering high-risk third countries or politically exposed persons) or through an obliged entity's own risk assessment.

The article provides a menu of EDD measures that may be applied, covers the mandatory scrutiny of unusual or complex transactions, and introduces a separate, stricter layer of obligations for entities serving very high-net-worth clients.

It also addresses the role of Member States and the Commission in identifying and responding to higher-risk scenarios at a national and Union-wide level.

Important points:

Apply enhanced due diligence measures whenever higher risk is identified, drawing on factors including Annex III, AMLA guidelines, FIU notifications, and your own business-wide risk assessment.
For high-value private wealth relationships — where assets handled exceed EUR 5 000 000 and the customer holds total assets of at least EUR 50 000 000 — credit institutions, financial institutions, and trust or company service providers must apply additional mandatory EDD measures on top of the standard EDD toolkit, including conflict of interest management between the customer and staff.
Member States are required to notify the Commission and AMLA within 1 month of imposing any additional EDD requirements on obliged entities in their territory, with a justification of the risks underpinning the decision.

1. I de fall som avses i artiklarna 29, 30, 31 och 36–46 samt i andra fall av högre risk som ansvariga enheter konstaterat enligt artikel 20.2 andra stycket, ska de ansvariga enheterna tillämpa skärpta åtgärder för kundkännedom för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.
1. Ansvariga enheter ska undersöka ursprunget till och destinationen för de medel som berörs av, samt syftet med, alla transaktioner som uppfyller åtminstone ett av följande villkor:
  1. Transaktionen är komplex.
  2. Transaktionen är ovanligt stor.
  3. Transaktionen genomförs enligt ett ovanligt transaktionsmönster.
  4. Transaktionen har inte något tydligt ekonomiskt eller lagligt syfte.
1. Med undantag av de fall som omfattas av avsnitt 2 i detta kapitel ska ansvariga enheter, när de bedömer de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som en affärsförbindelse eller en enstaka transaktion medför, beakta åtminstone de faktorer för potentiellt högre risk som anges i bilaga III och de riktlinjer som antagits av Amla enligt artikel 32 samt alla andra indikatorer för högre risk, såsom underrättelser utfärdade av finansunderrättelseenheten och resultat från den verksamhetsomfattande riskbedömningen enligt artikel 10.
1. Med undantag av de fall som omfattas av avsnitt 2 i detta kapitel ska, i fall av högre risk som avses i punkt 1 i denna artikel, ansvariga enheter tillämpa skärpta åtgärder för kundkännedom, i proportion till de högre risker som identifierats, vilket kan omfatta följande åtgärder:
  1. Inhämta ytterligare information om kunden och de verkliga huvudmännen.
  2. Inhämta ytterligare information om affärsförbindelsens avsedda natur.
  3. Inhämta ytterligare information om varifrån kundens och de verkliga huvudmännens medel och förmögenhet kommer.
  4. Inhämta information om skälen till planerade eller genomförda transaktioner och deras överensstämmelse med affärsförbindelsen.
  5. Inhämta godkännande från företagsledningen att inleda eller fortsätta en affärsförbindelse.
  6. Förstärka övervakningen av affärsförbindelsen genom att öka antalet kontroller och förbättra tidpunkterna för deras genomförande samt välja ut de transaktionsmönster som bör analyseras ytterligare.
  7. Kräva att den första betalningen genomförs genom ett konto i kundens namn hos ett kreditinstitut som omfattas av standarder för åtgärder för kundkännedom som inte är mindre robusta än dem som fastställs i denna förordning.
1. Kreditinstitut, finansiella institut och tjänsteleverantörer till truster eller företag ska, när en affärsförbindelse som konstaterats ha en högre risk inbegriper hantering av tillgångar med ett värde på minst 5 000 000 EUR, eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta, genom individanpassade tjänster för en kund som innehar totala tillgångar med ett värde på minst 50 000 000 EUR, eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta, oavsett om det rör sig om finansiella tillgångar, investeringsbara tillgångar eller fastighetstillgångar, eller en kombination av dessa, med undantag för kundens privata bostad, tillämpa följande skärpta åtgärder för kundkännedom, utöver de skärpta åtgärder för kundkännedom som tillämpas enligt punkt 4:
  1. Särskilda åtgärder inklusive förfaranden för att minska riskerna i samband med individanpassade tjänster och produkter som erbjuds denna kund.
  2. Inhämtande av ytterligare information om källan till denna kunds medel.
  3. Förebygga och hantera intressekonflikter mellan kunder och företagsledningen eller anställda vid den ansvariga enhet som utför uppgifter som rör den ansvariga enhetens regelefterlevnad i förhållande till den kunden.
2. Senast den 10 juli 2027 ska Amla utfärda riktlinjer om de åtgärder som kreditinstitut, finansiella institut och tjänsteleverantörer till truster eller företag ska vidta för att fastställa om en kund innehar totala tillgångar med ett värde på minst 50 000 000 EUR, eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta, i finansiella tillgångar, investeringsbara tillgångar eller fastighetstillgångar och hur det värdet ska fastställas.
1. Med undantag av de fall som omfattas av avsnitt 2 i detta kapitel får medlemsstaterna, när de identifierar fall av högre risk enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2024/1640, inbegripet som en följd av sektoriella riskbedömningar som medlemsstaterna har utfört, kräva att ansvariga enheter tillämpar skärpta åtgärder för kundkännedom och vid behov specificera dessa åtgärder. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Amla om deras beslut att ålägga de krav på skärpta åtgärder för kundkännedom på ansvariga enheter som är etablerade på deras territorium inom en månad efter det att de antagits, tillsammans med en motivering av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som ligger till grund för ett sådant beslut.
2. Om de risker som medlemsstater har identifierat enligt första stycket sannolikt har sitt ursprung utanför unionen och kan påverka unionens finansiella system, ska Amla, på begäran av kommissionen eller på eget initiativ, överväga att uppdatera de riktlinjer som antagits enligt artikel 32.
1. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 85 för att komplettera denna förordning om den identifierar ytterligare fall av högre risk som avses i punkt 1 i denna artikel som påverkar unionen som helhet och skärpta åtgärder för kundkännedom som ansvariga enheter ska tillämpa i dessa fall, med beaktande av medlemsstaternas underrättelser enligt punkt 6 första stycket i den här artikeln.
1. Skärpta åtgärder för kundkännedom ska inte med automatik åberopas för filialer eller dotterföretag till ansvariga enheter som är etablerade i unionen och som är belägna i de tredjeländer som avses i artiklarna 29, 30 och 31, om dessa filialer eller dotterföretag helt och hållet följer de koncernomfattande riktlinjerna, förfarandena och kontrollerna i enlighet med artikel 17.