Art. 61 Allmänna bestämmelser | Sixth anti-money laundering (AML 6) directive | AML

This article focuses on domestic and cross-border cooperation between the wide range of authorities involved in AML/CFT efforts.

It connects closely to Article 8, which deals with national risk assessments, by requiring that cooperation mechanisms support Member States in fulfilling those obligations.

The article establishes that national authorities must have effective mechanisms to coordinate internally, that beneficial ownership information must flow freely to counterpart authorities in other Member States and third countries, and that Member States cannot erect barriers to information sharing — listing specific grounds on which a refusal to assist is prohibited.

Important points:

Member States are required to ensure that all relevant domestic authorities — including FIUs, supervisors, AMLA, policy makers, and tax authorities — have effective mechanisms to cooperate and coordinate on AML/CFT policy and implementation.
Competent authorities are required to share beneficial ownership information with counterpart authorities in other Member States or third countries in a timely manner and free of charge.
Member States are prohibited from allowing competent authorities to refuse requests for assistance on specified grounds, including that the request involves tax matters, that an investigation is underway in the requested Member State (unless assistance would impede it), or that the requesting authority has a different nature or status.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att beslutsfattare, finansunderrättelseenheter, tillsynsorgan, inbegripet Amla, och andra behöriga myndigheter samt skattemyndigheter har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att på nationell nivå utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och för att förhindra att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs, bland annat så att de kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 8.
1. När det gäller uppgifter om verkligt huvudmannaskap som behöriga myndigheter inhämtat enligt kapitel IV i förordning (EU) 2024/1624 och avsnitt 1 i kapitel II i detta direktiv, ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter kan tillhandahålla sådana uppgifter till de motsvarande behöriga myndigheterna i andra medlemsstater eller tredjeländer med nödvändig skyndsamhet och utan avgift.
1. Medlemsstaterna får inte förbjuda, eller föreskriva orimliga eller onödigt restriktiva villkor för, informationsutbyte eller bistånd mellan behöriga myndigheter och deras motsvarigheter vid tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter inte avslår en begäran om bistånd på följande grunder:
  1. Begäran bedöms även omfatta skattefrågor.
  2. Nationell rätt kräver att ansvariga enheter ska bevara tystnadsplikt eller konfidentialitet utom i de fall när de relevanta uppgifter som begärs är skyddade av konfidentialitet vid juridisk rådgivning eller annan tystnadsplikt som anges i artikel 70.2 i förordning (EU) 2024/1624.
  3. En utredning, en undersökning, ett förfarande eller en analys av en finansunderrättelseenhet pågår i den anmodade medlemsstaten, såvida inte biståndet skulle hindra utredningen, undersökningen, förfarandet eller finansunderrättelseenhetens analys.
  4. Den motsvarande anmodande behöriga myndigheten skiljer sig till sin karaktär eller ställning från den anmodade behöriga myndigheten.