Art. 22 Svar på begäran om information | Sixth anti-money laundering (AML 6) directive | AML

This article governs the relationship between Financial Intelligence Units (FIUs) and other competent authorities when it comes to information sharing on a domestic basis.

It establishes that FIUs must be capable of responding to reasoned requests for information from investigative and prosecutorial authorities within their Member State, while preserving the FIU's ultimate discretion over whether to actually disseminate that information.

The article also establishes a reciprocal feedback obligation, requiring competent authorities to report back to the FIU on how the information provided was used and what outcomes resulted.

Important points:

FIUs retain the final decision on whether to share information, and may refuse where doing so would harm ongoing investigations or analyses, or in exceptional circumstances where disclosure would be clearly disproportionate or irrelevant.
Where an FIU refuses a request, it must provide written reasons to the requesting authority.
Competent authorities are required to provide feedback to the FIU on the use and usefulness of information received, at least annually in aggregated form.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheterna med nödvändig skyndsamhet kan svara på motiverade begäranden om information som grundas på farhågor om penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism från de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.1.44 c och d i förordning (EU) 2024/1624 i deras respektive medlemsstat där denna information redan innehas av finansunderrättelseenheten och är nödvändig från fall till fall. Det är finansunderrättelseenheterna som ska besluta om spridande av information.
2. Finansunderrättelseenheten ska inte vara skyldig att tillmötesgå en begäran om information om det finns objektiva grunder att anta att utlämnande av sådan information skulle inverka negativt på pågående utredningar eller analyser, eller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionellt i förhållande till en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts.
3. I sådana fall ska finansunderrättelseenheten skriftligen informera den begärande myndigheten om skälen till detta.
1. De behöriga myndigheterna ska lämna återkoppling till finansunderrättelseenheten om användningen och användbarheten av den information som lämnats i enlighet med denna artikel och artikel 19.3 och om resultatet av de åtgärder som vidtagits och de utredningar som genomförts på grundval av denna information. Sådan återkoppling ska lämnas så snart som möjligt och i varje fall, i aggregerad form, åtminstone en gång per år, på ett sådant sätt att finansunderrättelseenheten kan förbättra sin operativa analysfunktion.